1825-1894 George Inness Galleries George Inness (May 1, 1825 -August 3, 1894), was an American landscape painter; born in Newburgh, New York; died at Bridge of Allan in Scotland. His work was influenced, in turn, by that of the old masters, the Hudson River school, the Barbizon school, and, finally, by the theology of Emanuel Swedenborg, whose spiritualism found vivid expression in the work of Inness' maturity. He is best known for these mature works that helped define the Tonalist movement. Inness was the fifth of thirteen children born to John Williams Inness, a farmer, and his wife, Clarissa Baldwin. His family moved to Newark, New Jersey when he was about five years of age. In 1839 he studied for several months with an itinerant painter, John Jesse Barker. In his teens, Inness worked as a map engraver in New York City. During this time he attracted the attention of French landscape painter Regis François Gignoux, with whom he subsequently studied. Throughout the mid-1840s he also attended classes at the National Academy of Design, and studied the work of Hudson River School artists Thomas Cole and Asher Durand; "If", Inness later recalled thinking, "these two can be combined, I will try." Concurrent with these studies Inness opened his first studio in New York. In 1849 Inness married Delia Miller, who died a few months later. The next year he married Elizabeth Abigail Hart, with whom he would have six children.  Related Paintings of George Inness :. | The Lackawanna Valley | Lake Albano | Over the River | Etretat | In the Roman Campagna |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
JOHNSON, Cornelius
Flemish-born English Baroque Era Painter, 1593-1661
BADALOCCHIO, Sisto
Italian Baroque Era Painter, 1585-ca.1619 Italian painter and etcher. His formation as an artist took place within the Carracci circle. According to Malvasia, he may have attended the Carracci Academy in Bologna, before returning to Parma in 1600 as the pupil of Agostino Carracci when the latter entered the service of Ranuccio I Farnese, 4th Duke of Parma. After Agostino's death in 1602, Badalocchio and his fellow pupil Giovanni Lanfranco were sent by the Duke to Rome in order to complete their training in the studio of Annibale Carracci, who was then working in the Palazzo Farnese. Badalocchio remained with Annibale until the latter's death in 1609. He participated in most of the projects that occupied the studio assistants during those years, such as the frescoes on the walls of the Galleria in the Palazzo Farnese and those previously in the Herrera Chapel in S Maria di Monserrato, Rome (now detached and divided between Madrid, Prado, and Barcelona, Mus. A. Catalunya), although his precise share in them is still debated. His first signed works are etchings, one (1606) after the antique sculpture of the Laokoon (Rome, Vatican, Mus. Pio-Clementino) and 23 (1607, part of a series of 54 executed in collaboration with Lanfranco) after Raphael's frescoes in the Vatican Logge; they reveal the romanizing character of his training. Yet his independent paintings of this early period reveal the influence of Lanfranco, which was to last throughout his career; the lively play of light and shade suggests his allegiance to Emilian art.